Som rubriken antyder var det dags för den årliga kräftskivan i fredags kväll. Jag försökte planera kvällen på bästa sätt. Jag vet vid det här laget att det största felet jag kan göra är att inte planera sådana här tillställningar. Istället är det viktigt att jag mentalt förbereder mig på vad som komma ska, vilka maträtter som kommer finnas där och locka, vilket snacks folk kommer köpa med och så vidare. Det är svårt i vanliga fall, med ett glas vin eller två i kroppen blir det ännu svårare! Just vinet hann jag inte riktigt med att mentalt förbereda. Jag hade tänkt tacka nej, men när det väl stod där så kunde jag inte låta bli att dricka ett par glas. Jag lyckades dock hålla mig till just ett par glas och lät det inte påverka mig att äta sådant som jag inte vill äta.
Jag hade förutom vinet sett till att förbereda allt. Det är viktigt att det finns mat så att jag kan äta mig mätt. Bara kräftor räcker ju inte så långt, och de andra brukar ju proppa i sig 10 skivor vitt bröd för att bli mätta. Men se inte den här gången, brödet var bannlyst. Jag bakade istället en västerbottenpaj med kantareller, olika ostar, skink- och laxrullar, skagenröra och aioli. Allt hemgjort utan konstiga tillsatser eller onödiga kolhydrater! Det blev givetvis succé! Allt blir ju så mycket godare med LCHF, det kan inte ens de mest inbitna brödätare neka till. Det fanns inte en smula hemlagat kvar!
När ingen annan proppar i sig kolhydrater blir ju inte heller jag sugen och fredagskvällen gick som en dans. Det var bra att få en sådan start på helgen eftersom den sedan skulle fortsätta med besök av svärföräldrarna på Lördag. Där kan vi snacka socker-förstörda människor. Jag blir alltid både rädd och upprörd när de är på plats allihop, inklusive Pierres brorsdöttrar på 3 och 4.5. Ungarna proppas fulla med kolhydrater och sedan undrar de varför de blir trötta och gnälliga. När de kommer måste barnen äta varsin skiva vitt bröd innan de får äta en våffla/bulle, de måste ju äta något riktigt. För att få ta mer grädde till fikat efter maten måste de oxå ta mer av våfflorna till. De måste helt enkelt stoppas i så mycket kolhydrater som möjligt. För att få ta mer blomkål och gröna bönor till maten (de ville ha mer grönsaker!) måste de äta upp smörgåsen som ligger bredvid tallriken. Okunskap, okunskap, okunskap. Både Pierre och jag är alltid helt slut när de har hälsat på oss.
Min lilla vinst den här gången var dock att jag hade bakat en LCHF-pizza till middag. Den var omåttligt populär och både barnens föräldrar och mina svärföräldrar bara måste få receptet på den goda pizzabotten! Det fick dom så gärna, den pizzabottnen består av ägg, grädde och ost. Så fick jag en liten chans att förklara fördelarna med LCHF. Tyvärr går det in i ena örat och ut genom det andra, men ändå. Ungarna kanske kan få lite riktig mat någon gång extra i alla fall! Heja mig!
Känns skönt att gå in i en ny jobbvecka, den sista innan semestern, med en så bra mathelg bakom mig. Nu ska jag fortsätta jobba med det som varit svårast för mig den senaste tiden; all jäkla jobbfika. Men med planering, problemlösning och positivt tänkande ska det gå bra det också! Hur planerar ni Er matvecka?
Måste dela med mig av västerbottenpajen, den är helt klart värd att laga även utan kräftor!
Pajdeg:
50 gram smör
4 msk fiberhusk
1 dl kruskakli
1 ägg
1 msk vatten
Arbeta ihop degen och tryck ut den i en pajform. Förgrädda i 10 minuter i 200 grader.
Fyllning:
200 gram kantareller
3 ägg
3 dl grädde
250 gram västerbottenost
Smörstek kantarellerna och fördela dem i skalet. Blanda övriga ingredienser, salta och peppra och häll smeten över pajen. Grädda i ca 20 minuter i 200 grader.
Njut!
Spännande recept - det ska jag pröva. Jag älskar Västerbottenost!!
Ja, tänk vad planering är viktigt för kunna bemöta frestelser bla..
Brukar åka till en kompis på landet några gånger på sommaren och det är så himla enkelt och bra i den stugan - långt från affär! Jag tar med mig/köper egen mat och hon accepterar att jag äter när jag är hungrig - morgon och eftermiddag.
Vi sköter oss själva med mathållningen och tack-och-lov är hon inte längre en "sådan" som ska fika i tid och otid - DET hade jag inte klarat!
Man får välja sina vänner ;0)
Nej, men det ÄR viktigt att förbereda sig när man "måste" äta ihop med andra. Och jag har så svårt för att det finns de som måste truga eller ifrågasätta varför de inte får bjuda på något! Inte ens på ett föräldramöte får man vara "ifred" för det jäkla fikat!!!
Vi klappar oss själva på axeln, och berömmer oss för alla tillfällen vi står emot frestelser tycker jag!
Kram