johannasanning.blogg.se

Jag har funderat mycket på vad som triggar mig och vad jag kan klara av utan att få matångest och riskera hetsätningar. Jag vet att jag är en känsloätare. Jag äter för att dämpa känslor. Jag tror helt enkelt att jag är lite rädd för att känna för mycket. När jag känner mig ensam och ledsen hetsäter jag, men oxå när jag är väldigt glad. Känslor och mat är starkt sammankopplade i min värld. Jag skulle väldigt gärna vilja komma ifrån det. Jag vet att jag därför måste exponera mig för mina känslor, men jag behöver göra det i lagom dos. Jag kan inte tro att jag klarar att gå från noll till hundra direkt. Jag måste prova mig fram. Våga känna efter och vara beredd på att det kommer kännas jobbigt. Förbereda med strategier som kan hjälpa mig att ändra fokus om känslorna blir för starka. Det här är otroligt svårt och jag vet inte om jag någonsin kommer att komma ifrån det helt. Men jag tror absolut att jag kan lära mig att leva med det och hantera det i vardagen även om det kommer att ta tid. Det här är alltså det känslomässiga eller det psykiska suget. 

 

Något som tidigare triggade mig mycket är det fysiska suget. Tack och lov har det minskat drastiskt sedan jag började med LCHF och inte längre är hungrig i tid och otid. När kroppen blir hungrig skapas en känsla av sug efter snabb energi, eftersom vi helt enkelt behöver något NU för att orka. När kroppen talar om för mig att jag måste ha snabb energi så uppkommer ett sug efter snabba kolhydrater. Äter jag det går blodsockret upp för att sedan snabbt dippa igen, så börjar samma visa om. Alla de bantningskurer som jag tidigare provat på gör ju just detta med kroppen. Tallriksmodellen gör detta med kroppen, den innehåller ju väldigt mycket kolhydrater.  

 

Idag har jag till stor del blivit av med det fysiska suget. Efter en hetsätning kan det finnas där, men även då tror jag att det största problemet nu är de känslor som jag får av en hetsätning; misslyckande, ångest, sorgsenhet. De leder till det känslomässiga suget. Jag har även märkt att vissa livsmedel triggar trots att de knappt eller inte alls innehåller kolhydrater. Även då handlar det ju om psykiskt sug, eller kanske ett "vanesug"? Jag har till exempel provat att baka LCHF-bröd av keso och frön. Borde alltså inte vara en trigger rent fysiskt. Men ändå får jag en stresskänsla i kroppen som triggar mig till hetsätning eller överätning. Samma sak gäller med "efterrätter" eller sådant som känns lite lyxigt, såsom "ris-a-la-malta" av keso och grädde. Där hugger psyket in och lurar mig att jag har gjort något dåligt, ätit något jag inte borde, och suget kommer direkt. Känslan av misslyckande är ologisk men ändå så stark. Det är fasen inte lätt att ta kontroll över tankar och känslor.