Nej nu får det vara nog. Nu har jag haft en period när jag låtit det gå upp och ner för mycket. Jag har fallit för alldeles för många frestelser och låtit mig själv stanna kvar i djupet för långa stunder efter fallen. Nu är det nog!
Vad beror det på att vi hamnar i sådana här svackor? Jag vägrar säga att det beror på svaghet, dåligt omdöme eller klen karaktär. Jag är inte svag. Att leva med övervikt och att leva med ätstörningar är inte en svaghet. Det är en sjukdom och det är en kamp. Jag måste hela tiden vara den starka, den som klarar av att tacka nej när det erbjuds godsaker, den som alltid måste kunna trampa förbi godishyllorna med säkra steg utan att stanna till. jag måste tacka ner till mamma och pappa, till kollegorna, till kyparen på restaurangen och till vännerna. Jag måste hela tiden vara försiktig med vad jag gör. Överallt finns fällor. Djävulen på axeln är snabbt framme vid minsta felsteg och hon är sällan snäll i sina bedömningar. Jag måste vara stark hela tiden, ögonblick av svaghet straffar sig direkt. Det går inte att slappna av med en ätstörning, ett sockerberoende, en övervikt.
Jag behöver ofta påminna mig själv om vad jag håller på med och varför. Det är viktigt att inte bara hamna i en vikthets utan även komma ihåg att jag ska må bra med mig själv under tiden jag minskar i vikt. Jag försöker samtidigt som jag sätter upp mål komma ihåg att vikten inte är det enda som är problem. Jag kommer inte bli lyckligare enbart av att bli smal. Lyckan sitter inte i vilka kilon vågen visar. Lyckan sitter i huvudet. Jag måste jobba med att lära mig se de positiva bitarna i livet. Jag måste jobba med mitt självförtroende och med min självkänsla, där sitter de största problemen. Vågar jag känna mig bra så kan jag gå ner i vikt av rätt anledning.
Vad menar jag då med rätt anledning? Jo, jag tror såhär; den som försöker gå ner i vikt i tron om att livet kommer bli mycket bättre, ångesten kommer försvinna och alla kommer att älska en kommer att bli besviken. För om du inte älskar dig själv nu så kommer du hitta andra orsaker att inte älska dig själv även om du går ner i vikt. Dålig självkänsla och övervikt är inte synonymer med varandra, de kan påverka varandra, men du botar inte dålig självkänsla med viktminskning. Till exempel: Jag har sett flera fall där patienter, bekanta och vänner som beviljats och genomfört en gastric bypass. De har trott att de ska bli lyckligare, träffa sitt livs kärlek, aldrig ha ångest mer osv bara de går ner i vikt. Tyvärr så har detta inte hänt för någon av dem OM de inte samtidigt jobbat med sin självkänsla. Detsamma tror jag gäller oavsett hur du går ner i vikt.
"Rätt" anledning att gå ner i vikt kan ju självklart vara olika för olika människor. Det kan vara att minska risken för en mängd olika sjukdomar, att slippa rörelsesmärta som beror på överbelastning, slippa magont och gaserna som kommer som ett brev på posten av för mycket kolhydrater och så vidare. Målet med viktminskning måste vara att må bra, men för att kroppen ska må bra måste huvudet må bra. Att komma i den där skitsnygga klänningen kan vara en del av målet, det är inget fel med det. Men kom ihåg att du samtidigt ska må bra i dig själv, med eller utan extrakilon, med eller utan tjusig klänning. Med det här kämpar jag, vad driver dig?
Gör saker som stärker både kropp och knopp!
Kloka och sanna ord!
Jag valde att börja vara "snäll" mot mig själv! Jag ville visst gå ner i vikt - absolut, MEN jag kände att jag var på väg ner i en "tristess-spiral"...
Många händelser förra året gjorde att jag under hösten och vintern tappade "sugen" och all ledig tid tillbringade jag i fåtöljen med en påse jordnötter eller glass - varje kväll!!!!
En dag tog jag ett alvarligt samtal med mig själv!
Konstaterade att det är bara JAG som kan ändra mitt liv till det bättre! Och jag tycker faktiskt om mig själv väldigt mycket, så jag bestämde mig för att ta mig i kragen.
Det är inte lätt alla dagar, men jag börjar numera varje morgon med en promenad som jag faktiskt inte kan vara utan längre. En stund för mig själv där jag njuter av naturen och av att jag mår så otroligt bra med mitt LCHF-liv. Även om frestelserna finns och kan vara tuffa, så har de bra dagarna varit fler tycker jag. Och framförallt gör jag detta för MIN skull, för jag vill må bra!
Ha det jättebra och fortsätt skriva kloka ord! Du formulerar dig så otroligt bra - en glädje att läsa!