johannasanning.blogg.se

Åå, dessa ätstörda viktråd! Jag blir tokig på alla galna råd som florerar omkring mig. Jag jobbar som sjukgymnast och av helt naturliga skäl är därför både mat och träning återkommande ämnen på lunchrasten. Hela arbetsgruppen består av människor som är universitetsutbildade på området och då givetvis intresserade av just detta. Just därför blir jag också så ledsen över hur diskussionerna går. 

 

Jag har vid det här laget gått ner 10 kilo med LCHF. Mina kollegor är givetvis nyfikna över hur jag har gjort, en del vill ha tips och råd och många kommer med "expertkommentarer" på varför LCHF har fungerat. Slutsatsen de flesta drar, bestämt och utan pardon, är att det ju såklart handlar om kalorier ut-kalorier in. Alltså - det spelar ingen roll vad jag äter utan det spelar roll hur mycket jag äter. Enligt dem är det alltså så att jag skulle kunna äta 1500 kalorier godis om dagen och gå ner i vikt lika gärna som 1500 kalorier ägg och bacon. Att detta är en sanning med modifikation känns det som att vilken glad amatör som helst kan konstatera. Men icke, inte ens människor med tre års utbildning i nutrition klarar av det. Hjälp!

 

Hur detta fungerar rent vetenskapligt tänker jag inte gå in på, där tipsar jag er hellre om att gå in och läsa på kostdoktorn.se. Han skriver mycket bra forskning om LCHF. Jag håller mig till det enkla och logiska. För hur tror ni att det är enklast och roligast att gå ner i vikt, genom att äta 300 gram marabou choklad om dagen eller genom att äta tre ordentliga mättande mål mat? För det första kommer du, även om du delar upp chokladkakan, att vara grymt hungrig hela tiden på den "dieten". För det andra kommer du att få en hel massa näringsbrist. Hjärnan kommer jaga dig för att få dig att äta mer näring och till sist kommer du inte att stå ut utan stoppa i dig mer än de där 1500 kalorierna. Inte så konstigt, eller hur? Om du däremot äter tre ordentliga mål mat som gör dig mätt, go och glad kommer kroppen och hjärnan att nöja sig med det. Du kommer inte ha något fysiologiskt behov av mer näring och det kommer vara mycket lättare för dig att undvika kalorifällor utöver den maten som du planerat att äta.

 

Jag blir så ledsen över att inte fler kan se det logiska i detta. Jag blir så ledsen över att mina kollegor fortfarande ger råden om lightprodukter och fettsnål kost. Hur är det möjligt att inte se alla de nackdelar som det medför? Vi uppmuntrar hela tiden ett ätstörningsbeteende. Att räkna kalorier är det mest effektiva sätt du kan bli bulimiker, anorektiker eller hetsätare på. Du äter lightprodukter för att hålla nere kaloriintaget, eftersom du inte får all den näring kroppen behöver kommer du att få ett fysiologiskt sug. Eftersom du förbjuder dig själv att äta en viss typ av livsmedel får du ett psykologiskt sug. Du sätter dig själv i en rävsax där du förr eller senare kommer göra "fel" och på så sätt långsamt bryta ner ditt självförtroende. Då får du dessutom höra att du har dålig karaktär som inte klarar av att gå ner i vikt. Ursäkta språket, men hur i helvete kan vi inom vården låta det här fortgå? Hur kan vi tillåta att gamla, förlegade, icke-fungerande kostråd är standard när det finns andra vägar att gå?

 

Jag så glad när jag läser på nätet och ser alla bloggar och kommentarer från människor som blir friska och pigga genom att själva vara kloka nog att gå emot läkare och dietisters råd. Jag blir så uppretad, ledsen och arg över att vi ska behöva göra just det; gå emot de som borde kunna det här allra bäst.