johannasanning.blogg.se

 

Vi checkade in på hotellet i Lördags, på rummet väntade champagne, fruktfat och chokladdoppade jordgubbar. Mmm! Jag har utformat "mitt" LCHF så att jag äter strikt på vardagarna och de flesta helgerna, men när det är något extra så äter jag mer liberalt eller till och med "bara" LCHF-inspirerat. I lördags blev det en LCHF-inspirerad dag. Jag njöt av fruktfatet och unnade mig glass på Liseberg. Glass är min stora last, jag älskar glass. Året runt kan jag äta denna gudagåva. Inte riktigt LCHF-vänligt, men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag inte kan förbjuda det helt ur min kost.

 

Över lag är förbud inte möjligt för mig. Jag är livrädd att falla tillbaka i mina ätstörningsmönster och börjar jag förbjuda saker är jag på god väg. Förbud är nyckeln till ätstörningsvärlden. Tänk er klassikern; om jag säger åt er att INTE tänka på en elefant, vad tänker ni på? Troligen kommer elefanten dyka upp både en och två gånger i era tankar. Detsamma gäller förbud runt mat. Tänker jag; Johanna, du får aldrig mer äta glass, ja då kommer jag antagligen inte kunna släppa den där underbart svalkande mjukglasstruten med tanken. Till sist blir det inte hållbart och jag kommer äta en glass trots mina förbud. När det händer har jag fuskat, jag är karaktärslös och dålig. Dit vill jag inte. Alltså är glass tillåtet, liksom allt annat.

 

Nu kanske ni funderar på hur det är möjligt, om jag äter LCHF kan jag ju inte tillåta allt? Jo. Det kan jag visst. För när jag tillåter allt så tar jag bort fokus från det. När jag tar bort fokus från det kommer det försvinna mer och mer ur tanken. Det är inget jag behöver fundera på, glass finns där om jag är sugen och jag behöver inte skämmas om jag äter det. Jag får tänka på elefanten helt enkelt, och då blir det inte lika spännande längre. Den andra delen som gör det enklare med LCHF är det minskade sötsuget. Jag är nästan aldrig sötsugen längre, glassugen kan jag vara, men inte på samma sätt. Jag har alltså genom att tillåta allt tagit bort det psykiska "förbud-suget" och genom att äta LCHF tagit bort det fysiska suget och hungern. På så sätt kan jag nu själv välja när jag vill unna mig en glass, eller vad det nu kan tänkas vara. 

 

Det här tänket hjälper även mig mot hetsätning. För när det är tillåtet att äta och jag dessutom inte är hungrig så finns det ju ingen anledning att "passa på". Inget "jag har ju ändå förstört..", "skit samma, jag klarar det aldrig ändå" eller "Jag är så jävla misslyckad". Jag har ju inte gjort någonting konstigt alls. Jag har ätit en glass, hallå, vad är det att bråka om? På det sättet har jag klarat helgen. Jag har ätit det jag velat, det har inkluderat ett fruktfat, två glassar, vin och en toast skagen till förrätt på lördagens restaurangbesök. Och vet ni vad, när jag ställde mig på vågen imorse hade jag samma vikt som i lördags morse. Trots det som många, liksom ett tidigare jag, skulle ha kallat fusk i helgen.

 

Vad jag vill förmedla till er är att sluta förbjuda saker, det kommer bara att göra livet och ätandet mycket svårare. När någon i din närhet, eller din lilla djävul på axeln säger "Det där får väl inte du äta" så svara med ett bestämt "JO, det får jag visst!". För du får äta precis vad du vill och när du vill. När du får det så är den enda viktiga frågan vad du VILL äta. Det tar lite tid att lära sig att tänka om, men när du gjort det blir allt så mycket lättare!