2013-06-28
10:08:48
"Fusk"?
Mitt förhållande till mat är som jag redan berättat inte speciellt lyckat i många avseenden. Som sjuk i en ätstörning är det mesta man äter fel och fusk. Jag bryter ju mot mina egna regler, orimliga regler visserligen, men så långt fungerar inte hjärnan. Ett tag räknade jag kalorier stenhårt. Max 1300 fick jag äta varje dag, helst skulle jag träna bort allihop och lite till oxå. Att ligga på minus på energifronten var målet. Minus var positivt i min värld, allt handlade om att minska vikten. Som ni förstår blev det många fusk när mina regler såg ut så. En morot för mycket, ett knippe broccoli mer än kalorierna tillät, och jag hade fuskat. Varje gång jag hade fuskat straffade min inre röst mig, hon hade full makt. Jag visste ju att jag var värdelös, jag hade ju brutit regler som jag själv satt upp. Om jag inte ens klarade att hålla dem, vad klarade jag då egentligen?
Sedan jag började med LCHF har "fusket" minskat. En anledning är att det fysiologiska suget har försvunnit. Jag är inte hungrig eftersom jag äter riktig mat. Den inre rösten (borde hon få ett namn?) har mindre styrka när hon sätter igång eftersom jag inte egentligen är i behov av mer näring. Jag har dessutom "avsockrat" mig, jag har minskat mitt sockerberoende rejält och känner mig inte längre sugen på sådant som är "förbjudet" att äta. För att vara sugen på en bit ost är ju helt okej; mina regler tillåter ju det! Likaså tillåter den en näve nötter, bär och grädde. Hur gott som helst och min inre röst kan bara titta på och konstatera att jag följer reglerna till punkt och pricka.
Men! Det finns fortfarande tillfällen som är svåra att bemästra. Fika på jobbet är en sådan sak, glass är en annan. Idag är chefens sista jobbdag innan semestern. Vad gör hon? Jo, bjuder på förmiddagsfika såklart. För att få oss att svälla ordentligt av kolhydratkoma har hon köpt flera sorters bröd, kakor och bullar. Självklart serveras även saft till, det behövs ju extra mycket socker när det är sommar, eller? Vi har Onsdagsfika varje vecka, det brukar se ut ungefär såhär varje gång. Vad jag brukar försöka med är att äta av de goda påläggen, ha lite grädde i kaffet och eventuellt unna mig en fruktbit. Idag gick inte det. Idag hann jag få i mig två skivor limpa innan jag bromsade mig själv, tog mitt kaffe och gick in på kontoret. Osocialt? Ja, visst är det så, men jag måste tänka på mig själv i första hand.
Vad hände då idag? Vad var skillnaden mot onsdagarna då jag faktiskt brukar kunna övertyga min inre röst om att jag faktiskt inte längre tycker att det är speciellt gott med vitt mjöl med samma konsistens som en disktrasa? Svaret är planering. Jag vet alltid inför onsdagarna vad som komma ska. Jag vet att det kommer stå en massa av den där "fuskmaten" på bordet vid förmiddagsfikat. Jag hinner förbereda mig mentalt och jag hinner mata min inre röst med en ordentlig god LCHF-frukost så att det inte finns en tillstymmelse av hunger i kroppen. För oss som har ätproblem är planeringen otroligt viktig! Den är den största hjälp vi kan få av oss själva i kampen mot den lilla djävulen på axeln. Planering och mättnad, A och O.
Idag tänker jag välja att se mitt avsteg från kosten som just ett litet och obetydligt avsteg. Fortsätter jag med min LCHF-kost idag så kommer jag i alla fall inte att ha fått i mig speciellt mycket kolhydrater idag och jag kommer inte märka av något ökat sötsug. Det blir en liberalare LCHF-dag helt enkelt och vad gör det ibland? Det är ju dessutom fredag.
Kan ni tänka er att två såna här små rackare kan leda till så många funderingar!
