johannasanning.blogg.se

En helg går så fort när man har roligt. Min allra äldsta och bästa vän Anna-Karin kom till Kalmar i Fredags på en helgvisit. Det är så härligt att träffa vänner som vet allt om en. Det är enkelt, jag behöver inte låtsas någonting. Det är så ärligt, jag behöver inte ljuga eller dölja mina matproblem, hon känner till dem allt för väl för att det ska vara någon mening. Hon klarar av att fråga rakt ut hur det går egentligen, hur jag mår. Och jag kan svara, utan skruppler och lögner. Utan att fundera på om hon kommer att döma mig för det. Hon dömer inte, hon vet vem jag är utifrån och in, hon ser på mig när saker inte är bra. Det är så skönt. När jag slipper den stressen, tanken på att jag måste dölja mitt ätande, då blir det också mycket lättare att låta bli. 

 

Igår bjöd vi in ett par kompisar till och drog igång grillen. Grill och LCHF är ju verkligen perfekt, igår blev det laxpaket med massor med mozarella, basilika och cocktailtomater inlindat i salami. En god sås och fräsch sallad till det. Mums! Till det har jag hittat ett supergott rosévin på systemet som bara innehåller 3 gram socker per liter, Rosé cape ink. Kan inte bli bättre! 

                  

 

 

Anna-Karin och jag har känt varandra sedan vi var 3-4 år. Vi gick tillsammans från 5-årsgrupp till nian. Gymnasiet gick vi på olika håll, sen hamnade vi åter igen i samma klass när vi lyckades komma in på sjukgymnastprogrammet samma år i Uppsala. Under utbildningen bodde vi oxå ihop. Det innebär att hon varit med hela vägen på min ätresa. Jag började på ätstörningsbehandlinen i samma veva som jag började plugga och vi flyttade ihop. Som ni förstår så vet hon nästan mer om mig än vad jag gör själv. Det innebär oxå att hon aldrig skulle utsätta mig för onödiga frestelser. Inga förslag på kvällsgodis där inte. Det är alldeles underbart!

 

Idag blev det en sväng ut på Öland innan hon skulle flyga hem igen, tyvärr var vädret inte på vår sida så det var inte läge för bad. Men Borgholms slottsruin, solliden och lite sandstrand fick vi i alla fall se. Till lunch föreslog jag och min fina sambo att Anna-Karin borde smaka kroppkakor, en Öländsk matupplevelse. Tack och lov kan jag skylla på att det inte är LCHF-vänligt så jag slipper, för usch vilken otäck mat jag tycker att det är! A-K fick i sig 1.5 kroppkaka, sen såg hon lite lätt lidande ut och gick och hämtade en knäckemacka att "skölja ner slemmet" med. Själv åt jag en laxsallad med ordentligt med vitlöksdressing. Helt klart mycket bättre!

 

En bra helg, utan avsteg från LCHF och med det bästa sällskapen man kan tänka sig. Livet är inte så tokigt ändå!